SNÖKAOS


 Som om det inte var nog med den snö som kom till helgen. 
Natten mellan måndag och tisdag vräkte snön ner. 
Hela tisdagen vräkte snön ner. 
Trafiken var i kaos. Att ge sig ut på vägarna med sommardäck
var bara att glömma. På eftermiddagen mätte jag dryga 20 cm snö
på mitt biltak! Och efter det snöade ännu mer...

Den närmaste officiella mätstationen meddelade ett snödjup på 27 cm.
Från att ha varit barmark förra veckan.  Och vi lever sista veckan i april! 

Meteorologerna myser över att sådana här väderfenomen sker bara någon
enstaka gång under ett sekel. Kunde vara ännu mer sällan om man frågar mig...

Valborg och vitsippor om en vecka - jo pyttsan! 

*

I skrivande stund är det onsdagkväll och snön smälter sakta, sakta
bort. Men det finns ju ett bra lager att ta av liksom, 
så helt i ett nafs går det inte! 

I morgon bär det av till stugan för en vecka i alla fall. Har suttit här 
i mitt soffhörn och skrivit lite listor på vad allt skall med. 
Trots alla dessa år(tionden) med stuga så är jag ändå alltid lite ringrostig med
att faktiskt få med allt så här i början av säsongen. Därav listor! 
Alla tvättade sängkläder, gardiner, 
borddukar, handdukar. Tvättmedel, schampoo. 
Datorer och sladdar, böcker, kryddor. 

Hemma blir ännu alla plantor och andra växter som skall
få flytta ut på sommarbete. Bara det nu blir sommar, heh! 

REGN - SNÖ - SNÖ - HAGEL - REGN - SNÖ


I början av april slogs något 50 år gammalt köldrekord för den
dagen i Finland. Det finns rekord som jag kunde tänka mig leva utan. 
Det är ett sådant. 

I år var jag sen med att så mina luktärter för det var bara en massa annat och
fröpåsarna föll lite i glömska. När jag sedan sådde dem så grodde de snabbt och 
jag förde ut dem på balkongen var det var svalt så de inte skulle ränna iväg
och bli rangliga. Den risken finns inte då de häromdagen fick till och med
lite snö i nacken på sig. Och ja, nu vet jag, de sköra små plantorna klarar rejält med 
minusgrader. Tuffa jäklar är de. 
Snudd på tuffare än vad jag känner mig när jag går ut. 

I höstas köpte jag mig en ny jacka av ett för mig okänt märke "Seasalt Cornwall". 
(inget betalt samarbete här inte, som vanligt, hojtar till när jag hittar nåt bra bara). 

Britter är ju bra på kläder som tål lite alla överraskningar som kan komma ner-
vräkande från himlen, och den här jackan är just en sådan. 
Varm, vindtät, regnhållande. Huva med skönaste fuskpälsen ever! 
Snygg är den också! 
Med andra ord - perfekt för en finsk höst - och vår...
...måste erkänna att jag köpte deras tunnaste jacka också, även den RAIN-tålig. 
Så där till sommaren - OM det skulle regna? 


Men även om jag verkligen gillar min jacka så är det onekligen så 
att jag börjar längta efter lite linnefladder i ljumma vindar. 

Och min vildpelargon (Pelargonium australis) visar verkligen tydligt hur
gärna den vill att det skall bli vår. Vår på riktigt. 
Sol och varmt. Kanske sommar rentav? 



Har inte i år försått så mycket alls. Luktärterna och så 
någon chili och lite paprika. 
Allt jag i vanliga fall har på balkongen skall ju i år transporteras till
stugan i och med den stundande fasadrenoveringen så försöker
hålla min våriver lite i styr så det inte blir sååå mycket att 
transportera. Lillungen med pickupen tackar ;). 

Om man nu skall leta efter något positivt i det iskalla vädret 
så är det att vårlökarnas blomning minsann inte är över i 
snabbaste rasket. Den här påskliljan har sett likdan ut i veckor nu. 
Ibland med snö, ibland utan...oftast med känns det som.


ÅRETS ISLOSSNING

 


I år tog det fem dygn för isen att släppa taget över sjön. 
Det är ett rätt långsamt skådespel, men alldeles underbart att följa. 
Och så man har längtat! 

Efter vågor. 

Det började den nionde april med att pimpelfiskarnas borrhål började få
strålar, sprickor ut från hålen. Det är många som pimpelfiskar här under vintern 
så just den dagen såg sjön lite ut som om man strösslat ut små konstverk på isen. 

Följande dag hade isen helt bytt skepnad och var som en abstrakt målning med
mängder, mängde av grå och vita toner. 
Många sjöfåglar anländer. Vi har sångsvanar, måsar, knipor, änder, storskrakar och skäggdoppingparet
som jag i år har sett checka in stränderna. 



Den elfte april var en solig dag, om än ganska kall. Det hände inte så mycket 
med isen. Den var ganska lika som dagen förut, men den var blåare vilket i och
för sig hade den enkla orsaken att det var den blå himlen som speglade sig i isen. 
Vackert på sitt sätt. 


Den tolfte april började det blåsa vilket ledde till att vattnet tydligen på något sätt 
kom åt att röra på sig och äta isen underifrån för isen ändrade igen helt utseende
och blev nu som en prickig matta av små iskristaller. Fortfarande ett helt täcke av is över sjön, 
men man kunde liksom höra hur ispartiklarna blev mindre och mindre. 

Sedan i går hände det. Jag hade varit på dagen på ett fotouppdrag och när jag kom hem
så var halva sjön isfri. På sina ställen såg man ännu issörja som låg och guppade precis under
ytan i det nu befriade vattnet. Och på bilden uppe till höger ser man två fåglar om man tittar noga. 


Det är vårt skäggdoppingar. Glad att se dem här! 
De kommer med största sannolikhet att häcka på motsatta sidan av sjön. 
Där finns stränder med vass, vilket saknas på den sida av sjön som jag bor på. 
Men härligt att veta att de anlänt och att de verkar tycka att vår sjö
är en bra plats att lägga bo på. 

På tal om fåglar så har svenska YLE haft bästa slowTV i en veckas tid nu
där man kunnat följa med fågellivet i en liten myrsjö. 
Där har varit ett tranpar, ett sångsvanpar och en mängd andra sjöfåglar som anlänt. 
Tranparet till och med lade sitt första ägg. 

(inte helt säkert om länken funkar efter att sändningen tagit slut men chansar 
på att sätta den H Ä R ). 

Har själv suttit ett antal gånger i gömslen för att fota vilda djur 
och det är så rofyllt - som en retreat nästan - man kan inget annat än
vara tyst och vänta och se. Och det gör så gott för själen! 

Lite samma med att följa med en islossning. Det går inte undan där heller, men
det finns något otroligt vilsamt avstressande i att iaktta naturens små steg 
mot det vi alla längtar efter - sommaren! 

Och i väntan på den är det bara att njuta av våren, för strax är
färgerna här. Det fräscha, skira,  gröna. 

Och inte bara det grå som varit på ytan (heh) i detta inlägg 
men också varit det som dominerat de senaste månaderna. 

ÄNTLIGEN VARMA VINDAR


Äntligen ja! Vintern har varit oerhört lång i år. 
Idag när jag var ute på en liten lunchpromenad så var det 
så där på riktigt varm. Hade bara en tunn tröja och en tunn bommulsjacka
och det kändes för mycket. Kom hem och tänkte att jag skulle sätta mig på balkongen
för att jobba på ett projekt, men efter ett tag blev det nog för kallt där i skuggan så jag
fick snällt tassa in och fortsätta inomhus. 

Men ändå, där finns ett alldeles annorlunda löfte om vår nu. 
Inte som vårvinter utan vår.
Sjön är ännu istäckt, Facebook påminner mig om att för två år sedan
gav isen vika just idag. Dröjer nog ett tag innan det sker i år, 
men med dessa temperaturen upp mot + 15 °C så skall det väl gå undan. 


Under helgen hann jag fotografera en del grejer som skall med i 
kokboken. Har familjemedlemmar som inte hade något alls emot att
se till att det inte blev matsvinn...heh! 

Den stora fasadrenoveringen har börjat i vårt husbolag. Bytandet av värmesystem från
fjärrvärme till jordvärme är inne på slutrakan. Man kan lugnt säga att det händer och
sker en massa grejer runt dessa husknutar just nu. I morse fick vi nya "grannar" då
tre stora baracker radades upp intill vårt hus. Skönt att vi ändå bor i det hus som är
närmast sjön, så inga skrymmande grejer kan komma att skymma utsikten. 
Eller jo - huset kommer ju att få en huva över sig då de börjar med att förnya
taket, men för vårt hus del blir det först i sommar och lär ta ett halvår. 
Sommar och höst är inget problem för oss, vi kommer att dra till stugan
och bo där mer än vi brukar. 

Hösten fram till efter nyår kan bli lite märkligt, men det är nog bara att
bita ihop - det blir ju fint sedan! 

Det kommer nog att kännas främmande att inte kunna gå ut på balkongen 
- den skall ju också förnyas - 
redan nu känns det konstigt att inte skaffa sommarblommor dit. 
Det är liksom ingen idé för bara några veckor. 
Så pass snål är jag att satsar hellre de pengarna på nåt extra till stug-
trädgården. Har lite så där mentalt petat på ett vägg-växthus...

...nu väntar jag bara på att hinna åka ut till stugan och mäta höjden på den vägg 
som jag tycker det skulle passa så bra mot. 

SKOLSKJUTNING, SNÖYRA OCH TANKAR OM KYRKAN


 I går morse tog ett tolvårigt barn en pistol med sig till skolan och sköt mot sina klasskompisar. 
En av tre barn dog på platsen och två fördes svårt skadade till sjukhus. 
Efter det gick han ut ur skolan, fortfarande med pistolen i handen. Hotade några andra 
ungdomar på väg till en annan skola, men han sköt inte. Åt en förbipasserande hundrastare
hade han ropat något i stil med "Titta inte hitåt". 

Mindre än en timme efter att skotten avlossats blev han fastlagen av polisen. 
Det gick lugnt till och enligt polisen hade han ganska omgående erkänt dåden. 
Han är bara ett barn. Tolv år. 
Han hade blivit mobbad. 

Alla blir nog chockade över sådant här. Skolskjutningar lämnar ingen oberörd. 
Mindre uppmärksamhet i nyhetsmedia får dessvärre de barn och unga som 
på grund av mobbning, på grund av psykiskt illamående vänder sin
sorg, sin ilska och sin frustration mot sig själv i stället. 

Bara i min rätt så lilla bekantskapskrets har jag tre olika föräldrar som
förlorat sina barn genom självmord. Också där hade en del av bakomliggande
orsakerna varit mobbning och utanförskap. Också där blev det dödsoffer. 
Barn. Ungdomar. 

Det är bara så sorgligt. Jag saknar ord. 

*

I natt var det snöyra. När jag var barn så talade man om Marie-yra när det kom
en sådan här snöstorm i månadsskiftet mars/april. Trodde länge att det hade
med Marias namnsdag eller något sådant att göra, men det har tydligen en 
koppling till Marie bebådelsedag. 

Så oinsatt i de mindre kända kyrkliga dagarna är jag att jag 
måste kolla upp vad det var för en dag egentligen. 
Det var tydligen så att ärkeängel Gabriel kom och meddelade Maria att nu är det
så att du är liksom gravid. Lagom nio månader till jul är det också. 

Mitt förhållande till kyrkan är aningen ambivalent. Jag är inskriven i kyrkan för
att jag tycker det är viktigt att man förvarar det kulturarv som kyrkorna ändå är. 
Betalar alltså kyrkoskatt. Inte så att man renoverar en kyrka med just de slantarna, 
men så där som princip. Man kanske får en burk silverputs - vad vet jag? 
Tycker också om kristna traditioner. Jag menar de flesta högtider vi firar är ju
kristna traditioner. Dem vill jag ha kvar! 
Också psalmen Den Blomstertid Nu Kommer på skolavslutningar. 
För de flesta är det en vårsång bland alla andra. 
Som Idas sommarvisa, fast lite äldre. 

Men är jag kristen? 
Det är en filosofisk fråga som jag knådar på ibland. 
Och behövs kyrkan? Om där sitter fem kråkor på söndagsgudstjänsten?

Efter gårdagens skolskjutning öppnade kyrkorna sina dörrar och människor 
kom, sökte sig till något. Gemenskap? Stillhet? Trygghet? Bön?
Är det så att när det krisar så är steget till kyrkan trots allt inte så långt som man 
skulle tro? Är det ändå där man söker - och kanske finner - svar på existensiella
frågor som man annars inte hittar svar på? 

Man skriver ganska mycket om att i synnerhet unga män söker sig till kyrkan, 
funderar mer på trosfrågor. Man reflekterar kring vad det kan betyda och vad det beror på. 
Finns det ett behov att söka sig tillbaka till någon form av trygghet, något traditionellt?
Kanske till och med en längtan efter något konservativt? Kan det vara ett steg bakåt, eller
är det bara ett tecken på att man tröttnat på allt det ytliga som råder? 
Och vill ha något nytt? Och detta nya finns i tro? 

Kanske är det samhället som är i obalans? Vår ständiga strävan efter att 
bli bättre, snabbare, effektivare och det med allt mindre resurser. 
Borde man verkligen lyssna på det rop som kommer från skolorna? 
Det är för stora grupper, det finns för mycket annat som lärarnas tid
skall räcka till för än att lära och vara med barnen. Men ekar det för döva öron? 
Som så mycket annat? 

Sådant snurrar i mitt huvud denna kyliga, vintriga vårkväll.